Plockepinn

I början är det lätt, det finns mycket att välja på, och det är bara att ta för sig. Man kan ju till och med välja färg!
Men efterhand blir det svårare och svårare, och till slut kommer man till en punkt där varenda liten muskelrörelse kan vara förödande. Det är oundvikligt, så småningom kommer fel pinne röra på sig, och om man har riktig otur kommer hela högen rasa ihop. Då blir det någon annans tur att bara plocka till sig.

När det blir min tur igen kan jag kanske plocka en pinne, eller två, men sedan börjar kampen igen. Det går runt på det här viset, tills det bara finns några få pinnar kvar. Det sista brukar vara lättast, men det är ingenting som säger att man vinner för att man får de sista.

Om man vill, kan man översätta, och förstora upp, så att bergochdalbanan av lycka som förbyts i förtvivlan speglar livet.
Mitt liv.
Just nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0